Psykologkonsulterna.se

Drömmen för många idrottare är en medalj på ett OS. Det svåra är att lyckas leverera sin livs prestation vid ett givet tillfälle som kanske bara återkommer en enda gång i karriären (se här). Vi har alla minnen av en gråtande Helena Ekholm, som efter 4 vinster i världscupen var Sveriges kanske största favorit inför Vancouver 2010. Frågan var inte om hon skulle ta guld utan hur många. Efter ett misslyckat första åk, där man bland annat missat med vallningen, faller allt. På distansloppet slutar hon på 49e plats. Eller Sara Sjöström, som även hon var favorit inför OS i London 2012. Uppladdningen var visserligen störd av olika faktorer, men förväntningarna var enorma. Resultaten uteblev.

Båda dessa beskriver hur enormt tryck de kände under OS och hur annorlunda dessa tävlingar är från vardagslunken i världscupen. Efter deras respektive misslyckanden tar de hjälp av idrottspsykologer, kommer tillbaka och vinner guld vid sim-VM 2013 respektive skidskytte-VM 2011.

Att ha funktionella och bra strategier för att hantera den press som OS innebär är viktigt. Detta arbete måste bedrivas under en lång tid innan ett mästerskap.  Inför OS i London 2012 satsade Storbritannien målinriktat på detta. Till tennislandslaget knöts psykologen Frank Bond och cykellandslaget samarbetade med psykiatriken Steve Peters. De  arbetade på lite olika sätt, men framgångarna blev stora. Andrew Murray tog hem guldmedaljen i tennis och cyklisterna vann inte mindre än 8 guld, 2 silver och 2 brons. Betydelsen av idrottspsykologisk rådgivning kan vara stor.

Vad är det idrottare måste kunna?

När en idrottare tävlar skall han eller hon ta fram de färdigheter som övats in och optimerats för just den grenen. Motoriska kortex i hjärnan där rörelsemönstret är lagrat skall leverera exakt det som den har lärt sig. Steve Peters arbetar utifrån en modell är han liknar denna del av hjärnan vid en hårddisk som vi genom träning ständigt uppdaterar. Till sin hjälp har den  det limbiska systemet, eller stressystemet, som finns i mitten av hjärnan. Hit skickas alla sinnesintryck innan hjärnan bestämmer vad den skall göra med informationen. I en tävlingssituation är detta systemet aktiverat till en lagom nivå, där idrottaren är fokuserad och alert. Vissa idrotter behöver mer aktivering andra mindre.

Kruxet är att detta system, i Peters modell liknat vid en apa, är ganska nervigt. Vaksam över allt som kan skada eller göra oss illa. Detta system är superviktigt när vi försätts i farofyllda situationer. Blir vi attackerade av en björn reagerar vi automatiskt med att mobilisera kroppens resurser till att fly eller slåss. I dessa situationer är det inte så smart att klura och fundera över hur vi skall ta oss ur situationen. Således stänger hjärnan ner de delar som sitter i främre delen av hjärnan, där vi planerar, klurar och strukturerar. Delar som gör att vi beter oss som människor helt enkelt. Aphjärnan är 5 gånger snabbare än människohjärnan, medan hårddisken är 20 gånger snabbare.

Vad har nu detta med idrottare att göra? Jo, i en pressad situation kan aphjärnan bli för aktiverad, vilket slår ut både människohjärnan och hårddisken. Idrottaren kan helt enkelt inte göra de sakerna som dom vanligtvis kan. Ju mer press, desto mer känslig. Vetenskapliga studier av straffläggning i fotboll vid avgörande lägen visar att lagets stjärnor missar mer straffar än dom som inte har lika mycket press på sig. Kikar man vidare kring dessa studier kan man se att lag som står och håller om varandra medan straffläggaren skjuter sätter mer straffar. Utsattheten och pressen på individen blir mindre. Gissa vilket lag som är sämst på straffar. England.

Ok, tillbaka till OS. Det som händer under ett OS är att pressen blir ofantligt mycket större. Media har en mycket större närvaro vid tävlingarna och svenska folket sitter i sofforna och hoppas på medaljer i idrotter dom knappt visste fanns. Och du åker in på skjutvallen inför avgörande stående tillsammans med 5 andra. Eller som skipper skall sätta den där avgörande stenen i ett läge som bara kan vinnas. Eller går ut som ledare i andra åket i slalom. Då gäller det att hålla aphjärnan på rätt nivå.

Har idrottaren inte bra och funktionella strategier i dessa situationer kan det lätt gå fel. Aphjärnan aktiveras för mycket och slår ut hårddisken. Människohjärnan, som kan sortera intrycken, slås också ut. Tankar flyger runt i huvudet och stressen ökar. Du börjar tänka på allt som du inte skall göra, eller allt som går fel. Genomklappningen är ett faktum.

Som tur är finns det bra sätt att lära sig hantera detta. Och som kan få en idrottare att prestera till max vid rätt tillfälle.

Mer om det nästa i inlägg…

Detta inlägg postades Friday, 7 February, 2014 kl 12:41 av Anders // Psykologkonsulterna.se. Du kan följa alla svar på detta inlägg via RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen webbplats.