“Hur vet man om psykoterapin hjälper?” är rubriken på DN.se, men svaret uteblir. Vad är psykoterapi? Och vad är bra psykoterapi? Omöjligt att svara på, men här är lite grundläggande information och tips.
Psykoterapi är en sammansättning av grekiskans psyche och therapeia, och betyder behandling av psykiska problem med psykologiska metoder.
Psykologisk behandling avser inte primärt att lindra vardagsproblem eller vanliga svackor i livet: då handlar det om stödsamtal, krisstöd, rådgivning eller konsultation. Inte heller är psykologiska behandlings-metoder framtagna för att – som vissa tror – leverera maxad konstant lycka i livet: detta är vanvett, men kallas ibland coaching.
I ett försök att göra skillnad på å ena sidan psykoterapi för att utveckla eller förbättra sidor hos sig själv, å andra sidan psykoterapi för att lindra psykiska problem, kallas ibland det förra för psykoterapi och det senare för psykologisk behandling.
Det kan vara läskigt att börja i psykoterapi. Man behöver vara öppen och ärlig mot behandlaren och hänga av sig de filter som man vanligtvis använder i vardagens kontakt med andra. Behandlingen handlar inte sällan om sådant som man skäms för, som är jobbigt att prata om. Men utan förtroende fungerar inte psykoterapi särskilt väl.
Vid behandling av barn bedrivs ibland psykoterapi genom lek. Det finns andra former av kommunikation som text, bild eller musik. Det börjar bli vanligt att psykoterapi bedrivs i grupp, där flera klienter träffar en eller flera behandlare. Behandling kan numera också ges över internet; ibland, men inte alltid, kopplat till en regelbunden kontakt med en behandlare via e-post, chatt eller telefon.
Detta ovan, formen och ramarna för hur psykoterapi bedrivs, är kanske det enda som kan sägas är någorlunda gemensamt för alla olika former av psykoterapi.
Sedan ordet psykoterapi såg dagens ljus 1853 har ett stort antal psykoterapiformer vuxit fram. Idag finns det väldigt många olika typer av psykoterapi. Flera former av psykoterapi har liknande utgångspunkter. Men det finns också stora grundläggande skillnader mellan psykoterapier, exempelvis hur de förklarar hur människan fungerar, hur man bör lindra problem i detta fungerande, hur mycket man kan åstadkomma och hur ofta de kan göra det. Och hur torrt de har på fötterna när de gör allt detta.
Andra skillnader är hur aktiv behandlaren är, om och hur man sätter upp specifika mål med behandlingen, om och hur man förväntas bidra aktivt, t.ex. genom att göra hemuppgifter.
I praktiken är problemet inte att definiera psykoterapi (“You know it when you see it”), utan snarare att definiera bra psykoterapi.
För de flesta är det väldigt svårt att veta vad som är etablerade och välgrundade psykoterapiformer och vad som hör hemma i en skum gränd. Psykoterapeutiska metoder har en egen liten djungel av förkortningar: ACT, BEP, BT, DBT, EMDR, FAP, KBT, KT, IPT, MBT, PCT, PDT, REBT, SIT … Det finns hundratals. Den i medierna mest omskrivna psykoterapiformen idag är kognitiv beteendeterapi (KBT), medan den utan jämförelse mest tillgängliga är variationer på psykodynamisk terapi (PDT). Båda kan åstadkomma mycket, men de fungerar olika väl för olika problem och för olika personer.
Vad som är bra psykoterapi kommer an på vem som utför den. I flera delar av Europa (t.ex. Tyskland, Frankrike, Italien, Österrike) får endast psykologer och psykiatriker utöva psykoterapi . I Sverige kan förutom psykologer och psykiatriker även socionomer, präster, sjuksköterskor eller andra vårdprofessioner vidareutbilda sig till psykoterapeuter (läs mera om detta).
Fem saker som utmärker bra psykoterapi — för klienten:
- Du märker en förbättring i det problem ni arbetar med.
- Du känner att du håller i taktpinnen.
- Du förstår varför ni gör det ni gör i behandlingen.
- Du vet vad som kommer att hända härnäst i behandlingen.
- Du har förtroende för behandlaren.
Detta är en fullkomligt ofullständig lista, men en början. Lycka till!
P.s. Har du frågor kan vi försöka besvara dem, och vi tar gärna emot kommentarer.
Bra psykoterapi, funderade på detta. Om klient/patient vet vad som kommer att hända, vad är det som upptäcks. Kan någon veta vad som ska hända, känns knepigt.
Funderade om terapi är motsatsen till det som beskrivs? Att explorera vad som ska hända; hur det känns, upplevs, vad det betyder och hur man kan se på det?
Hej Patrik! Det vi menar gäller behandlingens innehåll, struktur och tillvägagångssätt. Föreställ dig att en person efter många års tvekan söker hjälp för ett stort problem som han skäms för. Det är ruskigt. Tänk om psykologen då säger “vad vi kommer göra varje gång blir en överraskning – ibland kanske kul, ibland jättejobbigt – men du kommer inte veta vad eller hur jag kommer att göra för att hjälpa dig”. Kanske spännande, men nog ännu ruskigare. Att veta vad som händer härnäst är som att bestiga ett berg och veta vilket led man ska ta och med vilka verktyg man kommer att göra det. Hur det sedan känns, upplevs osv., att bestiga berget, det vet man så klart inte innan. Fast man kan ju ana att det ska bli en sjudundrande upplevelse (annars skulle man väl inte göra det). Så ska det vara i en god psykoterapi.
Detta inlägg har återpublicerats efter problem vid en programvaruuppdatering. Kommentarerna har därför tyvärr raderats.