Psykologkonsulterna.se

I SvD skrev man igår om Socialstyrelsens preliminära riktlinjer för ångest- och depressionstillstånd. Författarna har nyligen debatterat även i Läkartidningen. Utan att gå närmare in på vad författarna har för syn, tror vi att något behöver klargöras om KBT. Vi vill påpeka att många väldigt kunniga individer genom åren har deltagit i denna debatt. Här vill vi endast peka på en aspekt av det hela:

Det är en myt att KBT bara skrapar på ytan.

Myten att KBT är ytligt, är troligtvis utbredd. Det har att göra med att man ser på KBT som ett knippe tekniker att applicera på enstaka problem, vilket märks i språkbruket från exempelvis författarna till ovan nämnda debattartiklar, där de säger att vissa söker “hjälp genom KBT-tekniker”.

Myten att KBT är ytligt har också att göra med idéen “ju längre tillbaka man går, desto djupare går man”. Är det verkligen så? Knappast, men troligtvis tänker många så. Men en människa kan väl rimligtvis ha utsatts för ett oerhört djupt sår i själen igår, och få behandling imorgon, utan att för den skull få en “ytlig” behandling. Eller? En aspekt som vi vill belysa rör hur vi ser på orsaker till psykisk ohälsa.

En syn gör gällande att psykisk ohälsa orsakas av att individens utveckling går snett under en viss period under barndomen. Kunskapen om hur den tidiga barndomen påverkar senare ohälsa har mynnat ur kliniska iakttagelser av vuxna personer. Man har alltså dragit slutsatser om individens utveckling utifrån att individen i vuxen ålder har drabbats av psykisk ohälsa.

En annan syn menar att människan genom hela livet påverkas av sin kontext, dvs. sitt sammanhang. Det är denna syn som KBT bygger på. Kunskapen om att det förhåller sig på detta sätt bygger på experimentell forskning på både friska och sjuka individer, på både barn och vuxna.

Den senare synen på psykisk ohälsa, som alltså KBT bygger på, innebär givetvis inte att man ignorerar det förflutna — tvärtom kan det förflutna vara väldigt viktigt. Det beror förstås på individens problematik. Hur man tidigare har påverkats av, och påverkat, sin omgivning och sig själv är grunden för hur man tänker, känner och agerar idag.

I KBT spolar man tillbaka bandet så långt som man behöver för att förstå problemet. Således är det förflutna allt från allestädes närvarande i vissa behandlingar till helt frånvarande i andra. Att detta skulle betyda att KBT är ytligt, bygger på synen på “djup”, och ytterst på synen på människan. Tyvärr bygger det också på bristande kunskap om KBT.

En kognitiv beteendeterapi anpassas efter vad klienten söker hjälp för, det är en självklarhet: det är förvånande att det finns idéer om att behandlare i KBT skulle avvika från detta. Att tro att en behandlare i KBT ignorerar klientens barndom, om det finns skäl att tro att behandlingen gynnas av det perspektivet, är nonsens. Att noggrant se på det förflutna kan ge insikt och förståelse, det kan ge motivation för förändring. Men när det gäller att förändra hur man tänker, känner och agerar, börjar man idag.

Med andra ord, en god behandling i KBT är så “djup” som den behöver vara, för att avhjälpa de svårigheter som klienten kommer till behandlingen med. Vi hoppas att vi får anledning att återkomma till andra aspekter av “djup” och “ytlig” behandling så småningom.

Detta inlägg postades Monday, 6 April, 2009 kl 21:23 av Filip //Psykologkonsulterna.se. Du kan följa alla svar på detta inlägg via RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen webbplats.