Med anledning av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest är KBT i tidningarna igen.
KBT, kognitiv beteendeterapi, skriver tidningarna gärna om. Förlag sätter mer än gärna en KBT-stämpel pÃ¥ framsidan till nya psykologiböcker. Budskapet som förmedlas är att KBT är en enkel lösning pÃ¥ det mesta. I kölvattnet kommer en skara som ser möjligheter att tjäna pengar pÃ¥ publiciteten och erbjuder KBT-coachning, KBT-hästterapi och KBT-terapi. (Eftersom KBT betyder kognitiv beteendeterapi, betyder sÃ¥ledes KBT-terapi “kognitiv beteendeterapi-terapi”.) Men psykologisk behandling som utförs av personer utan tillräcklig kunskap riskerar att få mycket allvarliga konsekvenser. Därför behöver vi klargöra följande:
Det är en myt att KBT är okomplicerat och enkelt att lära sig.
Kognitiv beteendeterapi är en behandlingsform för psykisk ohälsa och sjukdom. KBT är terapi, alltså behandling, och dessutom en komplicerad sådan. Det är inte någonting som man lär sig att behärska genom en tvåveckorskurs. För att kunna utföra kvalificerad KBT behövs gedigen kunskap inom flera områden.
Ingen som är väl insatt i KBT och har erfarenhet av behandlingen, anser att denna behandlingsform i sin helhet är enkel. Fråga!
Det är egentligen ganska enkelt hur det kan vara så. Kortfattat kan man säga att anledningen till att idén om okomplicerad KBT är en myt, är att människan är komplicerad. Det finns fantastiskt många faktorer som påverkar vad en person tänker, säger, känner och gör. Även om människor har en hel del gemensamt med varandra, är varje individs specifika uppsättning unik: det som skapar glädje hos en person kan utlösa sorg hos någon annan.
I en psykologisk behandling blir det därför viktigt att kunna rita upp kartan för hur just denna individ pÃ¥verkas av, och pÃ¥verkar, dessa faktorer — och det är inget man snyter ur näsan precis.
Vad det innebär, att en psykolog arbetar med KBT, är att hon eller han utgår från vissa principer som gäller hur människors tankar, känslor och handlingar påverkar varandra, och passar in information om det specifika fallet i dessa principer. Om passformen mellan princip och aktuell information är bra, så bör behandlingen fungera. Om problemet är komplicerat och den första passformen inte är god, ska psykologen vara kompetent att analysera varför och utifrån det utforma en ny strategi.
Däremot ska inte den som går i KBT uppleva det som komplicerat. Du ska få väl beskrivet av din behandlare hur han eller hon har tänkt och hur och varför behandlingen är utformad som den är. Beskrivningen ska vara sådan att du kan fatta beslut om du vill fortsätta eller inte.
Men det finns vissa problem som fungerar snarlikt hos de flesta individer. Här har KBT-forskning kunnat visa att en typ av strategi är framgÃ¥ngsrik för mÃ¥nga. Därför finns det idag , för just dessa problem, KBT via internet och ett par-tre stycken självhjälpsböcker som fungerar. Men dessa är noggrant utformade — och utprövade — av psykologer med erfarenhet av KBT. Alltså inget man snyter ur näsan.
KBT är behandling för psykisk ohälsa och sjukdom som kan förändra människors liv. Ingenting annat. Antingen behandlar man psykiska problem med KBT, eller sÃ¥ jobbar man inte med KBT. Om den som du funderar pÃ¥ att träffa för behandling säger sig “syssla lite med KBT”, bör du fundera pÃ¥ att vända dig till nÃ¥gon annan.
[…] artiklarna finns exempel pÃ¥ de tidigare myter om KBT som vi har skrivit om, (det är ytligt och det är simpelt). Det finns där även exempel pÃ¥ ännu en myt. En felsägning som undertecknad hörde illustrerar […]
Det är väl ändå inte helt sant att det inte går att lära sig KBT, för vissa diagnoser, på två veckor? Är det inte i själva verket så att det är just snabbutbildade KBT:are som man använt när man utvärderat behandlingar i studier? Möjligheten att snabbutbilda exempelvis sjuksköterskor är väl en av grunderna för att möjliggöra den vetenskapliga testning som brukar lyftas fram i när man talar om KBT?
Hej Johan,
tack för din kommentar. Vår syn gäller KBT i praktiken. I KBT-forskning har man ibland utbildat annan personal under kortare tid, att utföra en specifik intervention. Det innebär inte att dessa har kunskap att diagnostisera, bedöma och utvärdera den intervention som de har utfört: det görs ofta av en erfaren kliniker, t.ex. ansvarig forskare. Min uppfattning är att den överväldigande majoriteten av forskning på KBT utförs av psykologer.
KBT i praktiken innebär att man behöver ha kunskap om diagnostik, bedömning och utvärdering av behandling. Därutöver tillkommer ibland samsjuklighet och behandlingskomplikationer, som kan leda till modifikation av behandlingen, där ytterligare kunskap behövs för att på ett säkert sätt lyckas hantera detta.
Kort sagt, vi anser det vara olyckligt, och felaktigt, att KBT uppfattas som tekniker och procedurer som är avgränsade från den behandlingsprocess som de är en del av. Vår uppfattning att utbildning behöver omfatta mer än två veckor delas av bl.a. NHS i Storbritannien och föreningen för KBT-psykologer i Sverige.