Närhelst en psykolog uttalar sig om en bra metod för barnuppfostran är det ett flertal erfarna föräldrar som fnyser åt påhittet. Man anser kanske att en metod omöjligt kan passa på just mitt barn, som är unikt! Andra luttrade känner igen sig och tycker att det bara är sunt förnuft. De nyblivna eller blivande föräldrarna blir allt från skräckslagna till helt sålda på idén med en metod som gör föräldraskapet enkelt. Hur kan en psykolog som inte ens har träffat dig och ditt barn komma och föreslå en metod som är bättre än vad du vet om ditt barn?
Svenska Dagbladet har påbörjat en serie artiklar om barn. Experter uttalar sig ofta, och förespråkar en metod för hur vi ska uppfostra våra barn. Det kan gälla uppfostran generellt, eller metoder för att få barn att sova.
I dessa sammanhang är det inte ovanligt att någon säger att “metoder fungerar inte, gör på ditt eget sätt“, eller “felet är metoderna. Det finns inte två barn som är lika varför skulle en kunna appliceras på alla barn?” Det finns väldigt, väldigt mycket att säga om metoder för uppfostran, men för att inte bli alltför långrandiga tar vi upp två saker som dessa påståenden glömmer (eller inte nämner). Det första innebär att vi klargör vad en metod (t.ex. för uppfostran) är för någonting.
Kort sagt är en metod vad man gör, och när och hur man gör det. Ingenting annat. Ett exempel: Om ditt barn har slagit i pannan och gråter, trösta honom genom att hålla om honom, blås ömt på hans panna. Vi har nu en metod som formuleras som följande. När: barnet slår sig. Vad: trösta. Hur: håll om, blås ömt.
Det innebär att även nästa formulering är en metod. (Den kan nog flera känna igen sig i.) När: barnet trotsar. Vad: få det att göra som jag vill. Hur: säg åt barnet att göra som jag vill.
Ett sista exempel. När: barnet inte somnar. Vad: få det att somna. Hur: pröva allt som funkat tidigare, en sak i taget eller allt på en gång. (Den här metoden är egentligen en metod som vi använder ofta, vid väldigt många när och vad.)
Alla tre formuleringarna är faktiskt metoder. Var och en finner sina egna svar på när-var-hur, och skapar på så sätt sina egna sätt att agera — sina egna metoder.
Det andra som är viktigt är metodens ursprung, som bestäms av svaret på varför. Meningen med en metod är att den ska vägleda, hjälpa och underlätta. Därför är det hemskt bra att veta inte bara när-var-hur, utan också varför. Ju mer specifikt, detaljerat (och sant) detta varför är, desto mera vägledning får man i nya svårigheter (nya när) eller gamla men klurigare svårigheter. I bästa fall sammanfattas svaren på varför, alla därför, i en god teori. Och ju mer teorin överensstämmer med verkligheten, desto mer flexibel kan man vara i användningen av metoden, och desto bättre går det.
Då kan vi återvända till de invändningar som brukar höras.
1. Metoder fungerar inte — gör på ditt eget sätt.
Svaret blir att ditt eget sätt också är en metod. Om det du gör fungerar och både du och ditt barn mår bra av det, gläds då över att du har en så bra metod!
2. Det finns inte två barn som är lika varför skulle en kunna appliceras på alla barn?
Svaret är tudelat. Det första är att en bra metod tar fasta på de aspekter som är lika för alla barn. Det andra är att en bra metod är flexibel när det gäller det unika för varje barn. Utifrån metodens grunder (teorin) ska du relativt smärtfritt kunna anpassa metoden och skapa nya när-vad-hur. Får du inte den vägledningen av en metod så är den inte bra.
Dessa tre saker utgör en bra metod: A) ger handfast vägledning i situationer där de flesta agerar på liknande sätt; B) bygger på en god teori, eller kanske filosofi, som gör att du förstår skälen bakom metoden; C) vilket gör att du kan lista ut bra sätt att anpassa metoden efter det unika hos ditt barn.
Alla föräldrar kan faktiskt detta ABC, men ibland glider B:et ur händerna. Om en psykolog kan motivera varför man kan använda vissa metoder, t.ex. för att vi vet att både barn och föräldrar i långa loppet mår bra av det, har föräldern ofta tillräckligt i ryggmärgen för att själv lägga till och dra ifrån det som inte passar, från psykologens A och C: Alltså utforma sina egna, unika metoder.