Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter skriver om striderna i Gaza. Man rapporterar om antal döda och skadade i attackerna. Men bortom de fysiska skadorna finns det psykologiska effekter av bomber och granater.
När en människa utsätts för livshot kan föreställningar om livet rämna. Världen upplevs efteråt som oförutsägbar, hotande och otrygg. Hemska minnesbilder av händelsen dyker upp mot ens vilja. Man slutar gå till vissa platser, pratar inte med vissa människor. Man rycker till vid oväntade ljud, hoppar till när en vän knackar på ryggen. Vardagen upplevs som farlig, med hot bakom varje gathörn. För många bosatta i Gaza finns det ett överlevnadsvärde i dessa reaktioner, eftersom deras omvärld faktiskt är fylld av faror. Men effekterna kan kvarstå även efter att den verkliga faran är över.
Om de psykologiska reaktionerna efter en traumatisk händelse kvarstår under flera månader efter att faran är över, och är så allvarliga att de hindrar ett vardagligt fungerande, kan det handla om posttraumatiskt stressyndrom. Posttraumatiskt stressyndrom förkortas PTSD eller PTSS.
Symtom på PTSD, som beskrevs tidigare, är mycket vanliga direkt efter en svår händelse. För de allra flesta avklingar symtomen efter ett par månader upp till ett halvår efteråt. Men för flera kvarstår lättskrämdheten, otryggheten och undvikandet under längre tid. Man kan beskriva det ungefär som att kroppen och hjärnan vid den svåra händelsen snabbt lärde sig att faror kan komma överraskande, och eftersom den potentiella faran kan vara livshotande, så det är bäst att alltid vara på sin vakt. Eftersom kroppen och hjärnan gör det här automatiskt, är det vanligt att uppleva en förlust av kontroll, vilket i sin tur ger ytterligare fog för den nya kunskapen att världen är farlig.
Det finns psykologisk behandling för PTSD. Den mest beforskade och utprövade behandlingen är traumafokuserad kognitiv beteendeterapi. Målet med behandlingen är inte att bli kvitt minnen av händelsen, även om det är förståeligt att man önskar att livet vore som om det aldrig hade hänt. Målet är att få kontroll över minnen av och reaktioner på händelsen, att leva det liv som man vill leva, fastän det hemska har hänt.
Det är viktigt att poängtera att människans motståndskraft är mycket stark. Vi kan klara oerhörda påfrestningar på kropp och psyke. De allra flesta återhämtar sig också efter en traumatisk händelse. Därför bör närstående låta den överlevande först och främst ges chans till naturlig återhämtning. Man kan benämna det som ett varsamt väntande, där den närstående finns tillgänglig för den drabbade , men avvaktar med att gripa in. Det gör man först när den naturliga återhämtningen ser ut att brista.
På hemsidan för Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri finns mera information om psykiska reaktioner efter svåra händelser.