Användandet av dessa läkemedel, t.ex. Ritalina, finner man idag i viss utsträckning bland amerikanska studenter. Studenterna hoppas på bättre studieförmåga, eftersom dessa läkemedel bland annat förbättrar koncentrationsförmågan och kapaciteten i arbetsminnet hos personer med ADHD. Tyvärr finns det baksidor med idén.
Den första baksidan är att de läkemedel som finns för att behandla ADHD kan ge allvarliga bieffekter. Vi vet ännu inte vilka följder detta får på längre sikt, det saknas i dagsläget tillräcklig forskning för att kunna garantera säkerheten – eller hur stor den positiva effekten egentligen är, för den delen. Vidare kan svåra bieffekter kan kanske tolereras av någon som utan läkemedlet inte skulle kunna fungera i vardagen, men vara förödande för någon som i övrigt inte har några anmärkningsvärda svårigheter.
Den andra är att det kan resultera i att många på ett eller annat sätt behöver använda sig av denna metod mer eller mindre mot sin egen vilja. Dessa läkemedel kan vara beroendeframkallande, vilket innebär att det kan bli svårt att sluta när man väl har börjat. Det kan också bli en press på den som egentligen inte vill förbättra sin prestation med piller, eftersom man riskerar att halka efter. Problemen blir flera om man gissar att oroade föräldrar försöker hjälpa sina barn under tidiga skolår.
Detta kan leda till ökade orättvisor, där endast de som har råd kan förbättra sin förmåga, medan de mindre bemedlade, fattiga och utsatta, hamnar längre efter. Eller bör då dessa piller subventioneras av hälso- och sjukvården?
Även om det är förståeligt att man hemskt gärna vill förbättra sin prestation snabbt och enkelt – det har länge funnits exempel på så kallade smarta droger – så finns det ännu inte tillräckligt med underlag för att på allvar sjösätta idén. Men forskarna bakom debattartikeln nämner själva hur man kan hantera frågan i dagsläget. Det finns idag flera metoder för att förbättra sin prestation, som inte är förknippade med manipulation av hjärnan, det mest komplicerade organ som vi har. För den som från början har nedsatt förmåga att strukturera och planera, kan läkemedel vara en ovärderlig hjälp. Men även om det kräver mer av individen, så kan att justera sina levnadsvanor så att man sover bättre, planera och strukturera sin tid, eller förbättra sin studieteknik, idag räcka långt.